Kuriosa

Det finns många pärlor i det material som jag läst igenom under arbetet att dokumentera Gävle GKs historia.

Den här är saxad ur vår gamla klubbtidning, KLUBBSNACK 1986. Lägg gärna märke till det härliga språkbruket.

”Göstas björk” – banans vårdträd.

Det har berättats för mig, att den relativt yviga björken på 18:e hålet (Gamla Banans 9:e hål) i dess mittlinje ibland vållar bekymmer för såväl låg – som höghandikappare. De har i sådana situationer fallit fula ord över spelarens läppar med markerade antydningar om utnyttjandet av sågverktyg. Jag tycker det vore synd om något sådant skulle gå i verkställighet eftersom trädet ger karaktär åt hålet. Finns det något annat som är roligt på detta hål förutom regnskogen och bäcken före green?

Björkens tillkomst har sitt intresse, eftersom den inte är rotad av Gud Fader utan nedgrävd för hand. Det tillgick sålunda.

Arthur Rydins Advokatbyrå, etablerad 1907, innehades, när 50-talet var ungt, av Curt Ekdahl, undertecknad och Tryggve Ahlgren. Trots rikligt med duktig personal var byrån tidvis hårt ansträngd på personalsidan, betingad av administrationen i jakt – och golfklubben. Jag var både jägare och tävlingsledare i golfklubben. Ahlgren var sekreterare i klubben. Ekdahl, som ej var intresserad av nämnda hobbies, döpte vid ett sådant, ansträngt tillfälle, lättretad byrån till, Arthur Rydins juridiska jakt – och golfbyrå. Alltnog, en dag kom Ahlgren in i mitt rum och öste argsint ur sig att det var för dj-t att medlemmarna inte gjorde ett dugg på banan. Han hade en lång palaver och jämförde med Rya, där medlemmarna synnerligen aktivt deltog i olika åtgöranden. Bl.a. uttalade han att det var tilltänkt att plantera björkar på 9:an, men att det hade man inte råd med. Det skulle väl medlemmarna kunna göra själva.

Jag fick ett hugskott, ett par dagar senare inviterades sex glada gossar (medlemmar) på middag i mitt hem med klädsel anpassad till skogsliv och försedda med spadar för hemlig utflykt. Efter intagande av föda och destillata. Där jämte ålades en VD för ett större företag att infinna sig iklädd lastbil. Under middagens förlopp undrade man givetvis vad det var frågan om. Stämningen blev inte sämre efter erhållen kunskap och i synnerhet mot bakgrunden av det Ahlgrenska utfallet. Så bar det då iväg i den vackra vårkvällen ut till Norrlandet för anskaffande av ett antal björkar med rotsystem. Det var ju samma markägare och hör se´n, dessutom bara en kort vägs flyttning. Med hänsyn till det geologiska förhållandena på Norrlandet var arbetet med det omsorgsfulla uppgrävandet av sju björkar, oaktat av ungdomligt slag, mycket slitigt. Under hejarop hivades de emellertid upp på lastbilen, vars destination blev golfbanans 9:e hål. Trots besvärande skymning  grävdes för glatta livet. Sju hål vari träden planterades i rad längs hålet med ”Göstas björk” som nr 1 från tee räknat.

I bevattningsarbetet, som bestod av en hinkkedja, deltog också plötsligt inkallade hedersmedlemmen Kalle Bergman, som bodde invid golfbanan och storögt hade iakttagit denna nattliga sejour på banan.

Nattsexan smakade bra och blev långvarig. Historien fick dock ett eftermäle som på intet sätt gör den sämre. På morgonen efter denna underbara natt kom en upprörd (modest uttryckt) Ahlgren in i mitt rum och yttrade: ”Vad är det för dj-a idiot som planterat björkar på 9:e hålet? Här kommer jag ut i morse med finfina björkar tillsammans med plantskoleägaren i Strömsbro för plantering på hålet.

TABLÅ! Och VÄDJAN låt björken vara kvar!

Som vi alla, dör den vad det lider.

Tack Gösta Malmsten för björken och för berättelsen hur den har kommit dit.

Hans Ström

Historieansvarig