En s(krattretande) runda…

I den här artikelserien delar Tord Westlund, journalist, golfare och underhållare, för att nämna några meriter, med sig av historier under sina nära 50 år som medlem i Gävle golfklubb. Högt som lågt men alltid med glimten i ögat.I första avsnittet fick vi en tillbakablick till dagarna innan Tords golfkarriär inleddes. I detta avsnitt får vi höra vad som hände under en golvecka i Ljusdal. Vilka galna minnen han upplevt senare under karriären återstår att se. Så håll till godo!

Bunkerkrattor är otäcka. Framförallt de som har tänderna snett framåt likt ett ljuster. Jag får fortfarande rysningar av det som hände under en golfvecka i Ljusdal för cirka 30 år sedan. Tävlingen på dåvarande niohålsbanan blev ett minne (ärr) för livet. På det sjunde hålet missade jag en kortputt igen, den fjärde i rad. Det blev för mycket för den hetlevrade Gävlespelaren som drog iväg puttern mot skyn. Ner brukar ju det mesta komma men inte min putter som jag absolut ville ha tillbaka.  Den hade fastnat tio meter upp i en björk och låg fastkilad mellan två grenar. Som barn var jag duktig på att klättra i träd men det var ju 40 år och 60 kilo tidigare. Jag lyckades svinga mig upp till första grenparet och började klättringen, men efter sex-sju meter blev det långt mellan grenarna och björken började svaja. Jag ropade åt en av mina spelkamrater att han skulle kasta upp bunkerkrattan till mig. Med den skulle jag nog nå puttern utan att behöva klättra längre. Jag tittade upp mot puttern just när krattan kastades så jag var inte beredd när den kom flygande rakt i ansiktet. Dess tänder fastnade under mitt ena öga. Att under en golftävling sitta uppflugen i en björk med blodet sprutande  i ansiktet och färga min ljusa tröja röd var ingen höjdare. 

Bild: Anders Svernsjön/Svensk Golf arkiv

Bild: Anders Svernsjön/Svensk Golf arkiv

Jag lyckades dock få ner puttern. När jag själv tog mark sa ena spelpartnern som var tandläkare att jag måste åka till sjukhus och få skadan sydd och ögat undersökt. Men jag ville först spela klar niohålsrundan och lyckades med endast ett användbart öga göra bogey på åttan och nian. Sen lämnade jag in mitt scorekort till tävlingsledningen som chockades av mitt tilltygade ansikte. Det skulle bli en halvtimmers uppehåll innan vår boll fick gå ut på sista nio hålen. Men jag hade då inget hopp om att kunna spela vidare och fick skjuts till sjukhuset.

Kirurgen – som gillade golf – höll på att skratta ihjäl sig när han fick höra hur jag fått skadan. När jag nysydd och med ena ögat igenmurat kom tillbaka till golfbanan såg jag ut som om jag gått en boxningsmatch mot Mike Tyson.

”Får jag chansen att fortsätta så gör jag det”,  kastade jag ur mig.

Tävlingsledaren Kennet Hedman  tyckte synd om mig och sa: ”Dina spelpartner  har redan gått men det kommer en tvåboll här som du får hoppa in i. Jag gick finalrundan på 37 slag – ett över par brutto – och vann hela tävlingen. Visst höjdes det röster för att jag borde ha diskats men hälsingarna är ett snällt folk.

Vid prisutdelningen fick jag dessutom en sjukvårdslåda i extrapris och bunkerkrattan som ett minne…

Kommentarer